Den svarta svanen

”Den svarta svanen: vad mycket osannolika händelser kan leda till” som är skriven av Nassim Nicholas Taleb utkom år 2007. Bokens namn anspelar på det oförväntade och osannolika i att plötsligt upptäcka en svart svanart efter att ha trott att alla svanar är vita. Den svarta svanen avser en situation som är svår att förutse men har en stor inverkan. Tidigt på morgonen 24.2.2022 fick vi igen en svart svan, då Ryssland inledde ett fullskaligt krig mot Ukraina. Många saker ändrades oåterkalleligt. Flera omsorgsfullt utarbetade strategier och planer förlorade sin grund. Inte just någon strategi som utarbetats av näringslivet, staten, kommunerna, landskapen m.m. har kunnat ta en så radikal vändning i beaktande. De österbottniska strategierna och planerna tar nog fasta på den gröna omställningen och förändringen i energiekonomin, men inte den möjligheten att vi mitt i allt skulle ha en energikris. Handeln med Ryssland hade visserligen minskat, men ett totalstopp har inte nödvändigtvis kunnat förutses. Livsmedelskedjan och den inhemska livsmedelsproduktionen har setts som en viktig faktor när det gäller försörjningsberedskapen, men först genom Rysslands attack ser vi hur viktig den verkligen är. Tillgången till kunnig arbetskraft och arbetskraftsinvandringen har beaktats som en central livskraftsfaktor, men först när ukrainska flyktingar började anlända till Finland i stora mängder, såg vi hur snabbt situationen kan förändras även på denna punkt.

När coronapandemin slog till i början av 2020, funderade jag vad allt den svarta svanen vid namn Covid19 skulle komma att innebära för oss. Nu vet vi att det åtminstone ledde till ett digitalt språng, ökad offentlig skuld och stora svårigheter inom många branscher. Den svarta svan som Ryssland har orsakat verkar igen öka den offentliga skulden, leda till massiva satsningar på försvarsförmågan i olika länder, även Finland, och intensifiera strävan att frångå fossila bränslen. En skrämmande konsekvens vore att se världshandeln splittras i tydliga block, vilket aldrig är en bra nyhet för små och öppna samhällsekonomier som Finland. Det återstår att se om det också kommer att uppstå en stor energikris och hungersnöd.

När jag försöker sätta Österbottens framtida regionala utveckling i relation denna nyaste svarta svan i form av Rysslands attack, tar jag fram rapporten ”Suomen aluekehityksen skenaariot 2040” av Markku Sotarauta (TU), Teemu Makkonen (ÖFU), Sami Moisio (HU) och Heli Kurikka (TU). Syftet med rapporten är att identifiera eventuella utvecklingsförlopp i Finlands regionala utveckling och presentera dem som scenarier som sträcker sig fram till 2040. Rapporten landar på 4 olika scenarier: 1) Finland som ett lapptäcke, 2) ett globalt utvalt Finland, 3) Finland med råvaror och turism och 4) ett balanserat Finland. Alla scenarier innehåller den centrala frågan hur Finland är anslutet till den globala ekonomin. En annan central fråga är hurdan inverkan olika scenarier har inom Finland när man jämför utvecklingen mellan olika områden. Det är viktigt för Finland att offentliga utvecklingsinsatser och investeringar riktas till att stärka aktörer som är starka internationellt. Finland måste ligga i världstopp inom åtminstone några branscher. Här kunde den gröna omställningen och digitaliseringen vara goda rättesnören. Särskilt nu då man till följd av Rysslands agerande tar avstånd från fossila bränslen. Men om man satsar kraftigt på några spetsbranscher, orsakar man då för stora bristningar inom landet, ifall betydande FUI-satsningar och innovationsverksamhet endast koncentreras till större tillväxtcentra? För primärproduktionen är det viktigt att även landsbygdsområdena hålls livskraftiga. Vi får inte heller hamna i en lapptäckessituation där ingen bransch eller inget område driver ekonomin, utan utvecklingen karaktäriseras av punktinsatser. Ingen vill förstås att vårt land endast är en råvaruleverantör för Europa utan egen hög förädlingsgrad.

Rysslands attack mot Ukraina kan ha startat ett händelseförlopp som får mänskliga, ekonomiska och politiska konsekvenser i hela världen. Dessa konsekvenser syns också i Finland och Österbotten utan fördröjning. Vi måste utvärdera om vårt områdes strategier och planer gäller även i den förändrade situationen.  Just nu ser det ut som att Österbotten har ”satsat på rätt häst” i den meningen att de svarta svanarna inte fäller våra strategier och urvattnar våra planer. Starka satsningar på energiindustrin och mer förnybar energi ser allt vettigare ut. Landskapets satsningar på internationalisering och tillgång till kunnig arbetskraft och på att skapa en mångfaldig livsmiljö för invandrare fungerar också utmärkt. Jordbruket har haft modet att investera i framtiden och det ser ut som om primärproduktionens hela tillgängliga kapacitet kommer att behövas även i framtiden. Strategin för smart specialisering verkar fungera. Det är ändå förvånansvärt svårt att förutspå framtiden. Felaktiga prognoser kommer säkert att göras. Det kommer svarta svanar även i framtiden. Vi är tvungna att dra upp våra strategier på ett sådant sätt att vi snabbt kan anpassa oss till förändrade situationer, för vi vet inte när nästa svarta svan dyker upp. Det lönar sig alltså inte att satsa allt på ett kort.

Överdirektör Timo Saari
NTM-centralen i Österbotten